Nu ska jag introducera Snowkiss för er! Min lilla snöflinga.

 

Snowkiss är ett elegant och vackert arabsto, köpt från Goldspurs gård i Skördebygden. Bilderna jag postar på henne här är från tiden då hon var ganska ung fortfarande och ännu under utbildning. (Likt alla bilder jag postar på hästarna i kategorin "Mina hästar, såklart).

 

Hon är lyhörd och alert, lite pigg och hade förr en stark tendens att bli nervös i alla möjliga sammanhang, särskilt när hon inte fick som hon ville med en gång utan istället var tvungen att lyssna på mina tillsägelser, men hon hade alltid en gundläggande positiv och nyfiken syn på allt, vilket gjorde henne väldigt intressant och trevlig att rida, så jag ignorerade de nervösa symptomen och tänkte att det skulle växa bort. Idag har hon mognat markant och vuxit in i sin roll som sto, ridhäst, livskamrat hos mig, så hon är mycket lugnare nu för tiden. Troligen också för att hon har ledaregenskaper och snabbt tar befälet för flocken, då känner hon sig trygg. Hennes vilja är lag.

 

 

Hon tar åt sig alla intryck på ett fint sätt och hon är ständigt motiverad till att lära sig nya saker. Hon är väldigt fin i kanten av sig, och gillar varken regn eller lera. Hon blir grinig, börjar takta och det är omöjligt att driva henne framåt. Inte ens den minsta vattenpöl går hon över, så fälttävlan blir nog inget för henne, haha. Därför rider jag ut på henne de dagar då det är soligt och torrt, då ökar hon takten så pass att man blir tvungen att göra halvhalter varannan sekund för att få henne att lyssna och sakta ner. Javisst lyssnar hon, men hon är en självsäker gammal dam med mycket egen vilja och vill helst bestämma vilken sida av vägen hon ska gå på helt själv, om man säger så.

 

Hon är dock underbar att sköta. Inte särskilt kelig eller sällskapssjuk som vissa hästar kan vara, hon är mer lyhörd. Hon lyssnar bra till sitt namn och grinar aldrig som ston brukar göra. Hon gillar att vara nära, och klurar ständigt på att försöka förstå vad man pysslar med när man till exempel gräver efter något i fickan, smyger runt i stallet och letar efter något, eller sätter upp håret.

 

Hon finns städigt där, med sina bruna ögon, och försöker förstå! Hon är häpnadsväckande vacker, och det vet hon sannerligen om. Hon är duktig på att ta plats i stallet och få sin vilja igenom. Ett riktigt ledarsto. Jag är väl medveten om att det är ryttaren som ska bestämma över hästen, men ibland kan man inte låta bli att låta henne få chansen att bestämma. Det är så spännande att se vilka beslut hon kommer fram till!